Äldre dukars ojemålningar packas

Jag var 13 när jag bestämde mig för att bli konstnär, och målade min allra första oljemålning när jag var 16 år.

Som med allt annat man arbetar med, så blir vissa saker kvar i förråd, eller tas ned från ens egna väggar efter att många år funnits där.

Men nytt kommer alltid upp. Nya saker målas, tecknas och tar dess plats. Lite som livets cykel i sig.

Jag har haft flera konstutställningar på gallerier, som alla fått sälja både oljemålningar, akvareller och teckningar.

I vilket fall som helst är det ju detta att mycket bli kvar. En del riktigt bra grejer, färdiga . Samt en hel del skisser. Hur många skissblock har jag inte. Och skisser i form av måleri på duk. Inför en utställning skapar i alla fall jag en hel del verk som är en del i processen att komma fram till utställningen, som en bok skriven av en författare, där allt manifesteras i en tryckt bok mellan två pärmar, eller varför inte en ebook. Det är inte så dramatiskt egentligen.

Det som dock kommer fram när man som jag tar dukar från spännramarna, och rullar ihop dukarna för att ge plats åt annat, och, ja, helt enkelt städa upp – det är hur mycket man producerar egentligen. Och alla minnen som kommer upp.

Stefan Lindblad

Illustratör, konstnär

Uppskattar ni bloggen, fått tips och vill supporta, uppskattas alltid en fika. Klicka på kaffe knappen nedan. Tack!





Prenumerera på bloggen via epost

Prenumerera på min blogg via email, lika enkelt att avsluta som att påbörja!