Hjältar och själsfränder

När jag var en liten kille, runt tidiga tonåren, så var de som jag såg upp till som inspiration, inte fotbollsspelare, trots att jag gillade fotboll och sport generellt – det var konstnärer, serietecknare och kompositörer – och Robin Hood och Pippi Långstrump. Jag vill inte säga att jag någonsin varit ett fan som springer efter kändisar. det har aldrig legat mig nära. Aldrig varit kändiskåt. Men självfallet uppskattat deras arbete och det de utfört. Jag har tackat en väldigt känd person för det som personen gjort, men inte bett om deras autograf. Det är inte jantelagen som påverkar mig, utan det egna behovet, drömmen och passionen att själv få uttrycka mig. Som inte handlar om pengar eller status, utan helt enkelt om att få andas och leva. Och få uppskatta andras skapande. Att få och få ge tillbaka. För mig blir man inte en bättre människa bara för att man är en känd musiker, filmstjärna eller idrottsstjärna.  Dock har jag självfallet sett upp till de som jag kände en connection med som ung – så kallad själsfrände, och kanske hjälte just där och då. Men kanske trots det inte skulle vilja träffa dem. Det är som när jag arbetade på teatrar under ett decennium – skådisarna var bra på scen, men inte alltid lika roliga när ridån gått ned och man stod ute på gatan, eller passerade dem på väg till teatern dagen efter. Jarl Kulle exempelvis fnyste och stirrade arrogant på mig mig i trappan på Dramaten – för att jag vågade säga “hej”.

Om jag snabbspolar fram till idag och de senaste 12-15 åren, så har jag uppskattat idrottstjärnornas bedrifter – Zlatan Ibrahimovic, Sara SJöström, Therese Alshammar, Peter Forsberg, Mats Sundin, Tomas Brolin. Innan dess var det självfallet Ingemar Stenmark,  och Björn Borg.

Zlatan? Först och främst för det han gör på fotbollsplanen. de mål han gör, och det sätt han spelar på. Det är så overkligt ibland. Det får en att se drömmar bli verklighet. Och det är artisteri. Som när Gene Kelly dansar i filmen Singing in the Rain. Jag  jag känner honom inte, så det är bara fotbollsspelaren som jag tittar extra på.

Men mina hjältar och själsfränder och inspiration är inte idrottsstjärnor, de finns inom andra områden.

Om Zlatan Ibrahimovic bok “Jag är Zlatan” hade kommit ut när jag själv varit runt 13-16 år, så hade den varit en inspirationskälla. Den hade gripit tag i mig som ung man med drömmar. Men troligtvs hade den ändå inte varit den bok som påverkat mig mest, då eller nu. Jag har läst Zlatans & Lagercrants bok. Men den bok som kanske mest påverkade mig, och som definitivt fortfarande skulle påverkat mig som ung man idag, är Marc Chagalls memoar “Ma Vie” – “Mitt liv”. I den boken finns det en passage som påverkat mig mest som ung 19-årig man. I den passagen skriver Marc Chagall ungefär så här, fri översättning; “Min mor tog mig till den store mästarens ateljé i vår lilla by Vitebsk, Ryssland. Och samtidigt som min mamma gick med mig upp för trapporna till mästarens ateljé, betraktade min mor och jag själv, de oljemålningar mästaren hade målat. Och hon sade; men Marc, hur ska du någonsin kunna måla så här?”. Medans jag själv, lille Marc, sade inombords; Men varför mamma skulle jag vilja måla sådär“.

Att våga vara sig själv trogen är bland det viktigaste, och kan vara det mest skrämmande man kan göra. Att våga gå sin egen väg. Att följa sin egen övertygelse som ung och vuxen aspirerande konstnär, illustratör eller för den delen – fotbollsspelare.

Jag pratade för någon vecka sedan med en bekants 14-åriga son. Han drömmer om att bli arkitekt, illustratör, designer – men troligtvis blir det åt arkitekthållet enligt honom själv. Jag sade till honom att jag själv var 13 år när jag bestämde mig för vad jag ville bli som stor, och att det inte var så vanligt, att veta redan vid ålder 14 vad han vill arbeta med. Så jag frågade honom vad han tyckte var så intressant och spännande med arkitektur och varför han vill bli arkitekt. Hans svar, som 14-åring; “Jag vill kunna göra människor glada. Som de blir när det får ett nytt hus”.

Om jag var ung man runt 13-20 idag, så skulle min inspiration fortfarande finnas mest bland serietecknare, konstnärer – och en och annan intressant person. De finns så många man skulle kunna name droppa. Och både manliga som kvinnliga personer. Mike Mignola, Saul Bass. Louise Bourgeois. Robert Rauschenberg

Stefan Lindblad
Illustration, konst & grafisk design