Min gamla studio

Min gamla studio väcker minnen. Kul att så mycket ser likadant ut idag. Mina avtryck finns kvar. Ni som kom förbi kanske minns tiden. Nu sitter andra frilansare där. Jag kommer ihåg hur jag drog in TV anslutning till lokalen, och fräste in elkablar i det stora rummet, ej synliga. Lite lyxigt ja, men bra blev det. I det stora rummet såg det ut som en bil hade kört in i väggen flera gånger, cirka 20 centimeter djupt urgröpt, troligtvis med slägga. Galet egentligen, vad gjorde de som var där innan mig, eller innan dess? Kan var att det stått en industrimaskin eller ugn eller något då husvärden berättade att det en gång varit ett bageri eller nått, vilket syns i ena väggens vita kakel. sidorna i det djupa fönstret var upprivet säkert med en slägga. Återigen cirka 20 centimeter djupt, såg för jävligt ut. Allt detta var täckt av väggpaneler som fick allt att påminna om en sleezy dodgy studio på 70-talet. Och taket var täckt av panel med ett enormt kabelhelvete. Allt detta togs bort, och med hjälp två killar, en elektirker och en till att mura, så iordningsställde vi väggarna. Husvärden gjorde inte ett dugg vare sig ekonomiskt eller hjälp i övrigt. Lokalen fick en nystart kan man säga. Jag frigjorde entrén från en tokig vägg och glasdörr som inte gjorde någon glad. När jag lämnade lokalen hade en ny start för lokalen lagts. Som en blank canvas. Egentligen borde hyresvärden fortsatt göra något bra av allt det där. Jag kommer ihåg hur det gifta trevliga paret som satt i bostadsrättsföreningens styrelse köpte en oljemålning av mig. Mannen sade jag skulle få se en ubåt, men det blev aldrig av efter att jag flyttat. Han var ubåtskapten. Dem saknar jag lite.

Lorensbergsgatan 3, Södermalm, Stockholm. I det där hörnet, med butikslokalsingången till höger om entrén, synlig vid parkerade bilen. Där ställde jag min cykel och gick in. Synd att det aldrig blev några att dela lokalen med, då kanske jag hade haft lokalen kvar. En som skulle flyttat in återkom aldrig, trots att vi kände varandra. Jag tog dykcert på samma tvåmanskurs med hans flickvän Annika tror jag hon hette. Jag fick mitt PADI dykcertifikat. Men så är livet. Ett par år senare flyttade jag in med andra frilansare på Katarina Bangata på söder, och blev medlem i KKV i Sickla Nacka. Så det gick ingen nöd på mig. Men det var roliga kreativa minnen.

Stefan Lindblad
Illustratör, konstnär, grafisk formgivare
www.canvas.nu