Min gamle vän Izzy Young
En god vän jag inte haft kontakt med på flera år tyvärr, har gått bort – Izzy Young.
Izzy och jag lärde känna varandra 1990, under en middag. Vi fick chili tillagad av en annan amerikan som var på genomresa. Vi fick bra kontakt och intressanta samtal ganska direkt under den kvällen. Och Izzy bjöd in mig att ställa ut på hans Folklore Center på Södermalm.
Sagt och gjort så ställde jag ut. Sålde en massa teckningar, och vi blev goda vänner ganska snabbt. Izzy var en fantastisk människa, och jag saknar honom.
Jag var ofta förbi hans lokal Folklore Center på Södermalm. Vi satt och drack Sambuca och andra likörer ur små flaskor som man fick på flygplan. Utanför butiken vid entrén under det stora grönskande trädet. En annan kompis till mig, Adriano från Rom, hade gett mig en kasse med flaskor, när han besökte mig. Han jobbade då på Alitalia. Där satt vi, Izzy och jag, sippade likörer och tyckte att de jäkla Harley Davidson motorcyklarna lät för jäkla högt. Jag undrade om man kunde slänga en pinne i hjulens ekrar. Sen pratade vi om livet, konst, folkmusik och jag fick ibland höra historier om hans tid innan han kom till Sverige.
1988 var jag själv och besökte en ny amerikansk kompis, Robin C. som jobbade i en butik på W 3 Street, och MacDougle street, inte långt från jazzklubben Blue Note. I närheten av Izzy’s Folklore Center I NYC. Jag såg filmen Big på en biograf i närheten (Avenue of the Americas). Två år senare lärde jag känna Izzy.
Livet rusar alltid framåt, och plötsligt har åren gått, och sen står det i ett Facebook inlägg med tidningsartikel länkad att en gamle vän har gått bort. Jag tror jag träffade Izzy senast 2016. På sommaren.
Vila i frid min vän.
Läs mer om Izzy i New York Times
Stefan Lindblad
