Nyval tack!
NYVAL TACK! Ja, det är nog det enda vi kan göra i det här läget. För Annie Lööf och Centerpartiet, och tydligen halva partiet Liberalerna, lever i en annan sorts verklighet. Annie Lööfs kravlista till Stefan Löfven osar arrogans och ovilja till kompromiss. Den innehåller bland annat marknadshyror. Jag anser att marknadshyror är en sorts terror som kommer leda till än mer segregation. Utförsäljningen av allmännyttan var en gigantisk segregerings-reform, som byggt på ytterligare utanförskap och segregering.
Nyval kommer dessvärre riskera ge oss mer av galningarnas parti – SD. Men finns det något alternativ när våra politiker styrs av egoism, brist på verklighetsförankring, arrogans och prestige.
Marknadshyror kommer definitivt bygga vidare på detta. Vilket Annie Lööf och Centerpartiets Liberala bostadsmarknad defakto innebär.
Var står jag rent politiskt? Jag ser mig som liberal-vänster. Typ Bengt Westerbergs Folkpartiet. Men på grund av så många märkliga förslag från liberalerna och centerpartiet har jag kommit att rösta mestadels på Socialdemokraterna, och det trots att jag vill ha lite lättare skattetryck bland annat. Och historiskt sett tyckt att sossarna varit för rigida i vissa frågor. Jag är starkt anti-SD. Kan aldrig tänka mig rösta på vare sig V, SD, KD eller ens M. Finns inte på kartan. Jag röstar därför oftast S, L (FP), C och MP.
Jag försöker se hur svenska liberala partier, som C och L (FP) och jag ska hitta tillbaka till varandra igen. Ser inte lovande ut.
Om vi får Annie Lööfs och alliansens marknadshyror, och om jag var ensamstående, skulle jag teoretiskt tvingas flytta från Stockholm. Till en småstad, eller en närapå obefolkad by i landsorten utan butikshandel att tala om, för att få tak över huvudet. Min bostadskarriär ser annorlunda ut än troligtvis Annie Lööfs och Jan Björklund och Stefan Löfvens – för att inte tala om Ulf kristerssons. Jag är född i stockholm, kungliga söder. Jag har växt upp i Hagsätra, mina första 5 år. Skärholmen, Norsborg, Fittja, Alby, Södertälje. Kort sejour i Enköpings ytterområde, längs vägen där morsan och hennes snubbe hade en “Bar & bensin” med privat boende ovanpå, och Södermalm – och detta redan under mina första 16 år i livet, Flyttade hemifrån när jag var 21 till andra-hand på Söder, där jag bodde “olagligt” då det inte var tillåtet att hyra ut i andra-hand. Sen 12 år på Östermalm. Och nu Enskede, hyresrätt.
Jag har mitt egna företag, Enskild firma sedan 21 år. Aldrig kunnat utnyttja på riktigt allt det vanliga anställda kunnat. då jag är frilans illustratör, och då finns inget som heter att sjukskriva sig. Man jobbar på tills man stupar. End of.
När jag varit anställd har jag aldrig fått avgångsvederlag, eller lön under en viss tid osv osv osv. Jag kommer inte få någon direkt pension att tala om – för jag är frilans och har enskild firma. Så fram till graven blir jag en billig historia, för jag ligger inte samhället till lags egentligen. Jag är aldrig offiellt sjukskriven. Inga lån, inga skulder till banken. Jag har gjort lumpen, vilket inte alla gjort.
Det spelar ingen roll vad jag tycker eller gör, en dag kommer vi få marknadshyror. Och vårt samhälle kommer bli mer segregerat – ännu mer än idag. Och idag är för mycket redan av den varan. Vi kommer få ett mer våldsamt samhälle. Vi kommer få ett mer intolerant samhälle – och det är tillräckligt av den varan redan. Och det har inget med religion eller politisk åskådning att göra. Det är helt enkelt så att det egoistiska samhället påbörjades innan Alliansen tog över, och har sedan fortsatt då även intoleransen tagit över. Alla partier har sina politiska fläckar. Folk pratar inte längre med varandra – de skriker ut på Twitter och Facebook istället, sånt de aldrig skulle våga, eller tänka sig göra ansikte mot ansikte. Och bryter med vänner och familj. Det handlar inte om det är vänster eller höger. Det är tokig politik, byggd på okunskap om- och ovilja att se världen som den är.
När Annie Lööf sitter på sina höga hästar, och kanske även Jan Björklund gör samma sak, och idag lämnat in sin kravlista till Statsminister Stefan Löfven, så jobbar vi andra medborgare på. Vi är inte i Charles Dickens värld ännu. Vi har dock en Thatcherian i Annie Lööf. Så enkelt är det. Jag såg förbi det i och med att hon stod upp för asylrätten och var emot SD, och för kvinnors rättigheter – i ord i alla fall. Egentligen vet vi inte om det bara var en tillfällighet som slog väl ut, för henne och Centerpartiet. Men, det hon sade sig stå för – kvinnors rättigheter och flyende människors rättighet att få komma över vår gräns och söka asyl, det fick vara gott nog för mig för att rösta på henne och centerpartiet och visa mitt stöd. För på andra sidan stod de andra och föll ned mot mörkret glatt påhejat av SD.
En dag är vi alla bortglömda, det är så livet är, men oberoende om vi har barn eller inte, så ska vi efterlämna någonting till framtida generationer. Och jag bävar för den framtid som är framför oss.
Ps. Kommentars funktionen borttagen.
Stefan Lindblad
Illustratör
Gillar ni bloggen, fått tips, och vill supporta, uppskattas alltid en fika. Klicka på kaffe-knappen nedan. Tack! Den tar er till PayPal.
