Beställare av illustrationer
Jag kommer ihåg och har lagt märke till ett ”syndrom” som inträffar med ungefär 1 kund per år.
Det kan se ut så här. Jag gjorde ett jobb för en svensk nyhetstidning en gång. Det gick bra och de sade de var nöjda och att det dessutom gick bra att jobba med mig, sen – tystnad.
De hade sin bild i huvudet så klar att de egentligen ville göra bilden själva, men bad en illustratör, moi, att göra bilden, sen tyckte de att jag tolkat bilden fel, bad mig göra en ny bild, och gick in i ett frenetiskt detaljstyrande som skulle få vilken pedant som helst att verka bohemisk, för att sedan helt vända kappan och säga – din tolkning Stefan var korrekt från början, den tar vi!!!
Sen tystnad och det enda de kommer ihåg när nästa illustrationsuppdrag nalkas är att den där Stefan han fick göra om illustrationen så många gånger, nja inte honom igen va?! Och glömmer totalt bort varför jag fick göra om bilden, och att de var de själva som inte hade tapetklister utan gummisnodd till att sätta upp tapeten med.
phu!
😉
Nej inte bitter, bara konstaterar.
Ps. Bilden är min oljemålning Sapiens, 2003. Ställdes ut under 2003 på Galleri Ekeby Qvarn i Uppsala och Audi Forum, Stockholm 2003-2004. Den ingick i min utställning ”Resan” som jag först hade på Ekeby Qvarn och sedan samma år följde upp med att visa delar ur på Audi Forum, Stockholm.
Stefan Lindblad
Konstnär & illustratör
http://intressant.se/intressant
Intressant! Det hände mig med, mycket frustrerande… Men man får väl se det såhär, det är tur att de inte själva kan sätta bilden på pappret för då hade vi ju inga jobb…
ja det stämmer, men det blir roligare när folk inte får egna ideér som är fel så att säga. I det här fallet en forlorad kund helt enkelt. Undrar om det är den svenska konflikträdslan som spökar här…
😉
Stefan Lindblad
Men, du kan väl höra av dig till dem om du vill fortsätta samarbetet? Det är ju inte säkert att det verkligen är så som du tror.
Hej A!
Tack för omtanken, men jag hör alltid av mig. I det specifika fallet jag tänkte på när jag skrev det här, den kunden hörde jag som vanligt av mig till, men inte mycket hände efter det. Ett leende på telefon från dem, och ett ”visst ska jag tänka på dig” och sen tystnaden igen.
Så jag gör så som du föreslog. Och du har ju rätt i att det är lätt att missförstå från båda sidor.
Stefan