Dåligt kaffe på svenska kaféer

Jag frekventerar kaféer runt stockholm där jag bor, men trots detta tror jag att detta kan appliceras på de flesta städer runt om i landet.

Kaffe är en svensk nationaldryck, men det slarvas på de flesta kaféer när det ska till att bryggas. Det vanligaste problemet med bryggkaffe runt om är att det bryggs men står och bränner på i timmar istället för att bryggas och serveras a la minute. Och när det gäller kaféer som serverar italiensk stil på kaffet – Espresso, Ristretto, Machiato, Cappucino, Caffee Latte osv –  då slarvas det med hur kaffet packas i portafiltertet (handtaget med filtret som kaffet läggs i), men säkerligen även den allmänna rengöringen av portafiltret och den lilla koppen/silen och malningen av bönorna. Ja säkerligen slarvas det även med kaffekvarnar. Där nördar påstår att en kaffekvarn är viktigast, vill jag påstå att det mycket väl kan vara det minsta problemet. Om kaffet inte packas ordentligt så blir det inte mycket crema, men det kan smaka kaffe. Smaken kan snarare vara blaskigt istället för kaffesmak. Om det inte rengörs så är det samma sak där – dåligt resultat, smakar konstigt helt enkelt trots en snygg crema. Det orena portafiltret för över smaken från det gamla till det nya. Ett portafilter ska göras rent, inte bara sköljas av hela dan.

Och detta betalar vi mycket pengar för.

När jag fikar loss på ett café eller två medans jag sitter och läser, träffar folk, eller jobbar med papper och kanske datorn, ser jag hur personalen jobbar på. Ofta utan riktning utstakad av chefen.

Kaffekvarnen, malningen, föreställer jag mig ska funka, men ibland jag undrar verkligen. När jag tittar närmare ser jag allt som oftast hur människor inte diskar kaffekannorna innan de brygger kaffet. Vattnet de fyller på bryggaren med är gult av kafferester i kannan från tidigare gjort kaffe. Som dessutom kan ha stått mer än 20 minuter på bryggarens platta och blivit bränt. Portafiltret för espressomaskiner diskas sällan ur under dagen. Oftast sköljs det endast under en hel dag. Filtret för det malda kaffet likaså, diskas sällan under dagen. Vilket snabbt ger en dålig smak och resultat.

Ja så där kan man hålla på och se hur det slarvas. Du kanske inte blir inte sjuk men får taskigt kaffe.

Oengagemanget
Ägar- och chefskapet innebär ju att visa hur saker förväntas utföras, men engagemanget bland cheferna, oftast ägarna själva, på olika kaféer är minst sagt undermålig. De verkar ha slarvat betänkligt på att utbilda personalen och sig själva. På hur de diskar upp attiraljerna ordentligt flera gånger under dagen. Hur de ska mala ordentligt och därmed göra rent sina kaffekvarnar från bönrester, för att det ska malas bättre och ge plats för fräsha bönor. Hur de ska packa det malda kaffet ordentligt i portafiltret – trycka till och verkligen pressa kaffet. Hur de kontinuerligt ska byta till fräsht vatten. Kalka av maskinerna. Helt enkelt dåliga på att göra kaffe.

När jag tog en kaffe och frukost med Mia när vi var i Washington DC, i de gamla china town kvarteren, på det lokala Starbucks, så visste vi vad vi fick. Vi visste att det alltid smakade likadant. Vilket var ett helt okey kaffe och te. Likaså när vi var i San Fransisco, Phoenix, Berlin, London.

Det klagas mycket på Starbucks. Jag vet att de flesta Starbucks är mer automatiserade och använder portioner (liknande pods), och det är verkligen inte okey då du inte kan inkomma med egna önskemål som kund. Men det är konsekvent. Och det är bättre än en konstant nedåtspiral i kvalitén som man ser på kaféer i Stockholm.  Starbucks och det riktiga Coffee Nero som finns i england, håller en jämnare kvalitétsnivå helt enkelt. Det verkar som de sagt till personalen hur de vill ha det, och fått med sig personalen på noterna. Kaffet är inte världsbäst men det är helt okey.

På trendiga kaféer runt om stan är det viktiga inte alltid kaffet märkligt nog, utan hur du hänger i baren, och hur slipsknuten på baristornas sitter med hopp om den stora världen där alla baristor, i italien, ikläds slips och skjorta – yeah, right. Och snabbt sippar i dig din “perfekta” espresso. Eller sitter arrogant och nonchalant vräker omkring dig själv för att få synas och spana.

I sverige verkar kaffekulturen fallit ned i småbitar. Betänk att det är vår nationaldryck vi talar om. Och detta oberoende om det är ett trendigt fik på Nybrogatan/Karlavägen, kaffefranschise på Hamngatan, eller annat privat lokalt fik. Personalen kan vara trevlig men kaffet generellt smakar helt enkelt för dåligt. Och underhållet är uruselt. Sen att vissa kaféägare är rädda för människor med laptops är ett annat ofog.

Det tråkiga är att det troligen inte blir bättre förrens Starbuck och Caffee Nero kommer hit och sätter ribban – vilket i sig visar på hur lågt det har sjunkit.

Stefan Lindblad
Illustration, grafisk form, konst