Kary H Lasch – fotografiska sade nej till samling?

1988 var det en Picasso utställning på Moderna Museét på Skeppsholmen i Stockholm. I de gamla lokalerna visade man samtidigt fotografier på Picasso i den fotografiska avdelningen, det som då kallades för Fotografiska Museét.  Vilket på den tiden var några rum, salar, på Moderna Museet.

Tillsammans med alla Picassos målningar visades det fotografier av internationellt kända fotografer som fotat Picasso. Men inga foton tagna av Kary H. Lasch. (Prag 1914 – 1993 Stockholm). Att han inte var med som fotgraf var i sig en mindre skandal, klantigt och oförskämt. Jag hade kommit hem från en två veckors resa till New York City. När jag landat på Arlanda köpte jag en biljett och flög direkt ned till Österlen i Skåne med inriksflyg. Sedan snabbt tillbaka igen hem till Stockholm Arlanda.

Läste om Kary på flyget till Stockholm efter resa till New York City

På inrikesflyget på väg upp till Stockholm, veckan innan vernissagen på Moderna Museet, där jag fått jobb i bokhandeln, hade jag på planet läst ett reportage om Kary H. Lasch. Ett riktigt inspirerande reportage om en fotograf, Kary. Om hur han bland annat var känd som en av de som kommit att fotografera Picasso. Kary var känd för mer än så, men det fanns en poäng i att han kände Picasso i och med utställningen. Det var därför de gjorde reportaget.

I tidningen stod det att Kary H. Lasch kände Picasso och tog många bilder av just Picasso. Direkt efter hemkomsten från New York arbetade jag på Moderna Museét under utställningen (1988). Och det var på vernissagedagen jag och Kary stötte ihop för första gången. Vi kom att bli nära vänner hans sista 5 år i livet. Hans bilder på Picasso var som sagt otroligt nog inte med under utställningen. Minst sagt märkligt.

Hur kunde de missa detta, att det i Sverige fanns en fotograf som fotograferat och kände Picasso. För det var ju ingen hemlighet direkt. Och Kary var ingen okänd fotograf i den tidens Sverige. Definitivt inte bland generationerna som var äldre än mig.

När jag träffade Kary Lasch och vi blev vänner

Karys och mitt första möte kom till då jag såg Kary tillsammans med en yngre fotograf, gå runt med kamera i uställningslokalerna. Jag sade till dem att de inte fick fotografera. Utan att känna igen honom, från artikeln i flygbolagets glansiga magasin jag läst bara en vecka eller så innan, svarade han: ”Inga problem, jag är pressfotograf”. Okey svarade jag. Och de gick upp på en övervåning i första salen, i entrén.

Senare samma dag gick jag gå på lunch och ville åtminstone för en dag sitta och uppleva den där speciella känslan av alla människor, besökare, innan jag skulle tröttna på allt vimmel och trängsel.

Jag stod med lunchbrickan i Modernas restaurang. Tittade ut över det otroliga folkvimmlet. Jag såg endast en plats ledig, och trot eller ej, men platsen var precis bredvid Kary Lasch. Jag tänkte inte så mycket på det just då, och jag kände fortfarande inte igenom honom. Kary däremot kände genast igen mig som den unge mannen som sagt till om kameraförbudet. Han ville visa mig sitt presskort: ”Det är okey, jag tror dig” sade jag med ett leende.” Kary tackade: ”Jag vill i alla fall visa dig mitt presskort och vara lite ordentlig”, och lade sitt presskort vid sidan om mig på matbordet. Jag satt till höger om honom. Tittade på kortet, tog upp det och utbrast:

”Kary Lasch?!”

”Ja det är jag”

”Wow, jag trodde du var död”

Kary skrattade. Det blev tyst runt bordet, men Kary bara skrattade. Och sen gjorde resten av sällskapet detsamma. Han frågade mig lite senare, medans vi alla åt, vad jag gjorde när jag inte arbetade på Museet. Jag svarade att jag var ung konstnär och målade och tecknade. (Kary kom att  gilla mina teckningar, vilket han sade flera gånger genom åren).

Jag berättade att jag gillade serier och illustrationer, men vid den tidpunkten hade jag inte blivit illustratör utan mest gjort lite smågrejer för små projekt. Mitt fokus var mitt måleri i olja och att ha en konstutställning. Jag arbetade på den tiden inom teatern som scenarbetare och biljettvaktmästare på Dramaten. När Kary kom till Dramaten med en lång blond fotomodell gick han direkt fram till mig, där jag stod i min svarta kostym och dramaten bricka. Glad, presenterade tjejen och mig för varandra. Kary småpratade och tog mig i hand.

Kary bjöd mig redan i Moderna museets restaurang att besöka hans atelje. Samt de två tjejerna som satt med vid lunchbordet att göra detsamma. Åsa hette den ena av dem.

Det var ett inspirerande möte för min del, och vi kom att umgås som vänner de sista fem åren i Karys liv. Han fotograferade mina oljemålningar vid några tillfällen då jag behövde referensfotografier. Jag fotograferade Kary när han kom till min konstutställning jag hade ihop med Andrea, på Studio 5, Sankt Paulsgatan, 1991. Det fotografiet av Kary är fortfarande ett starkt minne.

Det här fotot på Sophia Loren är troligtvis i hennes tågkupe, när Kary fått tågkonduktören att titta åt andra hållet, och väckt Sophia Loren.

Året innan Kary Lasch gick bort i cancer började han för första gången tala med mig om att han började bli äldre, och att han trots allt fått en hel del gjort i livet. Att han började närma sig 80 års åldern. Han visste att han hade cancer.

Fotoböcker med Kary H Lasch

Under den här tiden planerade han en bok med Jan Lundgren med Karys fotografier. De möttes och valde bilder för boken. Samtidigt hade han börjat planerat för att skänka bort sitt fotoarkiv, ett stort arkiv. Det var när vi antingen var i hans studio, eller om vi hade gått ned på pizzerian på Skeppargatan som han berättade. Kary tog en pizza margeritha med lök. Han berättade att Fotografiska Museét (Moderna museet idag) tackat nej till hela arkivet.

Han var ställd, och blev lite tagen på sängen. Jag med. Jag frågade mig alltid vem idioten var som hade tackat nej. Det blev till slut Pressen bild som fick hela arkivet. Sorgligt. Och en mindre skandal i det tysta att en trots allt så viktigt fotograf i Sverige inte betydde mer än så för ett fotografiskt musem. Nu nästintill bortglömd som fotograf, trots att hans bilder fortfarande kan ses i media. Men ofta utan att hans namn, byline, som den som tagit bilden.

Karys studio på Skeppargatan

Ibland undrar jag över vad som skedde med allt hans material i hans sköna studio på Skeppargatan i Stockholm. Ateljén som hade den största samling av tofflor för besökare jag sett! Fylld med musik, kameror och hans fantstiska fotoarkiv.

Ateljén låg på Skeppargatan 4 i Stockholm. Precis vid Strandvägen. Ett vackert torn, högt i tak. Man gick in i hans ateljé via en trappa upp mot vinden. Första dörren till vänster. Det första man mötte – tofflorna och kamerorna. Och ljuset.

Kary H Lasch modellfotografen

Kary Lasch blev känd som en som upptäckte om man så vill många kvinnor, som sedan gick vidare och blev kända fotomodeller. Bland annat Brigitte Bardot. I denna externa blogg kan man se flera av hans fotografier av Bardot. Scrolla ned på den sidan. Flera fortfarande aktiva fotomodeller på 90-talet i bland annat Sverige, hade blivit upptäckta av honom.

Utställningar med Kary H Lasch fotografier

Grönsöö hade tidigare en utställning med hans fotografier, Galleri Kontrast likaså. Klicka här för Grönsöö utställningen: Grönsöö

Har ni inte redan sett hans bilder, kolla då efter hans bilder. Två böcker har givits ut. Slutsålt på förlaget tror jag, finns säkert på antikvariat.

Tillägg, 2023-01-23: Fotografiska av alla muser har nu en utställning med Kary H Lasch fotoarkiv. Underbart såklart och även lite ironiskt. Det tog dem bara 31 år.

Stefan Lindblad
Illustratör & konstnär
Vän med Kary under hans sista 5 år.