Peter Dahl, konstnär och en stor inspiration, har gått vidare

1984 kom Peter Dahls serie litografiska konstverk ”Fredmans epistlar” ut. De blev enormt populära konstverk. Baserade runt trubaduren, skalden Carl Michael Bellmans historier. Och han påverkade mig som ung konstnär. Tack för din konst och kloka ord. Trots att jag aldrig fick träffa dig, gjorde du ett evigt intryck.

Tillsammans med hans oljemåleri, teckningar i allmänhet och tankar om skapande i övrigt, inspirerade han mig en hel del där och flera år framåt. Peter Dahls förhållningssätt till skapandet, och inte minst hans befriande initierade tankar om att teckna modell, kroki, och konstens rätt att vara fri var en viktig lärdom till en ung aspirerande konstnär. Det och hans rätt att inte behöva placeras i ett fack, slog an hos mig.

Peter Dahl och Ola Billgren var två av mina största svenska konstnärliga inspirationer vid den tiden. De två var varandras visuella motpoler, och var tillsammans med ett gäng internationella konstnär och serietecknare, de som påverkat mig mest där och då.

1982, två år innan Fredmans Epistlar var jag en 17 åring som drömde om att skapa konst, leva ett liv där konstnärlig kreativitet var passionerat och närmare ett kall, ett måste mer än annat. Jag hade bestämt mig för att bli konstnär när jag var 13 år. Och drömde om Paris kaféer, Italien, New York. Spaniens konstnärsexplosion i och med deras demokrati och befrielse från Franco. Omvälvande känslor. Som Peter Dahls konst.

Att hitta Peter Dahl, bli översvämmad av hans skapande var en befrielse. Det blev en sorts kanalisering av de känslor jag hade som 17 årig man. Som börjat arbeta istället för att avsluta mina studier på Gymnasiet, och hade siktet inställt på det egna konstnärliga skapandet. Att leva konsten.

Alla tankar och hopp om framtiden och min egen plats som konstnär, fick inspiration från hans bildvärld och ord om skapande. 1982 hade jag börjat arbeta på UD som vaktmästare och passerade Honsgatspuckeln på Södermalm i Stockholm. Passerade på morgonpromenadera till jobbet konstgalleri efter konstgalleri på vägen mot Gamla Stan, Slussen med Evert Taubes ateljé, Riksdagshuset, vattnet som omringar stan, Slottet, Kungliga Operan och utrikesdepartementet. Allt kändes som det hörde ihop.

Peter Dahls verk, 1984, blev en mediahit, och för mig en befrielse. De konstverkens air talade direkt till mig medans jag gick där. Inte långt därifrån finns Bellmans hus, konstskolan Idun Löven låg på Repslagargatan. På Götgatsbacken musikaffärer, konstnärshandeln Jordi där jag köpte skissblock och målarduk. Seriebutiker där jag köpte och sålde serier. Ett och annat konditori och kafé. Och söderledstunneln var ett öppet sår rakt genom söder. Klart hans konst och uppmärksamhet gjorde intryck. Lika mycket som Robert Rauschenberg, Picasso och olika serietecknare som Moebius.

Det är sorgligt att höra om Peter Dahls bortgång. Han kom att betyda en hel del. Jag hoppas hans konst och bildvärld, och även hans ord om skapande kan få en renässans. Det finns så mycket att lära sig från. Så mycket lust.

Det enda jag minns där jag var totalt oenig med Peter Dahl, och lärde mig återigen från, det var att han sade i en intervju att alkoholen hjälpte honom i sitt skapande. Jag är inte nykterist, men det var totalt emot det jag själv trodde på. För mig behöver skapande inte alkohol eller droger. Motsägelsefullt må hända att det gjorde intryck. Men självklart då han påverkade positivt även när han hade en helt annan åsikt. Kort därefter sade han en annan sanning: att inte vänta på inspirationen. Istället arbeta så kommer inspiration på köpet.

Tack Peter Dahl.

Stefan Lindblad

Illustratör och konstnär